GREDELIN OCH RÖD 

en famn med krispiga vita tulpaner 

och skira puderrosa ranunkler

i gåva av en god vän

så här en vecka efter njuter jag fortfarande av det som finna liv i

finns säkert små finurliga sätt att ge dem en längre livstid

men hos mig är inte ens fingertopparna gröna

sitter på tåget mot Köpenhamn

i ögonvrån ger lamporna sjärnfall i mörkret

när de sveper förbi

min persolighet är trygg

men att åka iväg från de mina ger mig känslan

av att jag inte riktigt fått med mig själv i bagaget 

känner mig lite tom och inte fullständig

men oj så redo för en hel natts sömn

härom dagen var jag och mina små ute på promenad

då bokstavligen snubblade vi på en kråka

den låg där på backen

livet försvunnet och borta

med utvalda ord förklarade jag för eMs att livet ibland rycks ifrån oss

så tittade hon på mig och sa

mamma, jag kan sången

jag vet!

Såklart, jO har ju alltid sjungt Kråkbegravningen för eMs

med söt liten röst började hon sjunga

precis som hon förklarade det för mig

hur livet slutar

du skulle varit med

ja, jag äger det

en gång när jag råka

snubbla på en kråka

som var gredelin och röd

men hela gamla kråkan var ju jätte död

jag tog och grävde ner den

precis bakom en tall

sen spika jag ett kors av två pinnar

och stack ner

och plockade blommor – orkidéer

man kan ju inte spela i all evighet

man kan ju inte spela i all evighet

man kan ju inte spela i all evighet

Musik:  G Wadenius
Text: B Lindgren